Full fart framåt

I natt sov döttrarnas kusiner över hos oss. I vår stora säng låg de sött i rad tvärsöver sängen. Först vid midnatt blev det tyst på fnittrandet. Vad vore övernattning utan lite bus och ståhej? Själv fick jag sova i Äldstingens antika säng som förbrukat sina stötdämpare. Sömnen blev avbruten av ett sängknarr då och då, flugor som ville snusa på mig och regndropparna som smattrade våldsamt på fönstret. Äldstingen som galant sover tio timmars nätter studsade upp ur sängen med sina kusiner 6:30. Full fart framåt, inte titta bakåt är barnens motto.
Min yogamorgon bestod av fyra sporadiska åskådare. En stillsammare yogastund för att låta kroppen ebba ut det sista av menstruationen.
Dagen har löpt fram i barnens takt samtidigt som packandet har fixats mellan varven. Barnen stimulerar till total närvaro. Det är just nu vi lever och inte i morgon eller nästa vecka. Här och nu.
Mera närvarostimulans fick jag under kvällens qigongträningar. Där stod vi med stickatröjor och qigonga medan regnet öste ner på plåttaket ovanför oss och fiskmåsarna skriade vid sjön intill. Andningen löpte bra även om koncentrationen falerade periodvist. När vi skakade av oss alla spänningar lät det som om en mängd asplöv prasslade mot varandra. Renheten fyllde kroppen. Avslutningsvis gjorde vi Tibetanen som står för medmänsklighet, acceptans och balans. Detta är i ett nötskal vad jag tar med mig till andra sidan jordklotet.
Döttrarna och kusinerna tar ut det sista av varandras sällskap. Natten tillbringar de hos mormor och själv får jag vara ensam i huset. Detta har inte inträffat under de sju år vi huserat här. Innan döttrarna kom till världen var det våra kortnosade hundar som snarkade djupt. Det känns fridfullt att få sitta ensam och filosofera över en Pinja Colada.