Hiragana

7.04 tittar jag på nyheterna. 34 grader och massor av information om Michael Jackson. Med ordboken i hand försöker jag lista ut vad japanerna berättar. Yngstingen avbryter och vill se på barnprogram. Yogan hade starkt flow i morse. Jag kunde ha fortsatt yogandet dagen ut om inte klockan tickade raskt.
Vi flickor sökte oss till min japanska skola. Döttrarna fick leka av sig med en voluntär-haha (mamma) medan jag hade privatundervisning av hiragana. När de skulle visa hur gamla de är lärde vi oss igen en kulturell skillnad. När vi nordbor sträcker upp fem fingrar för att markera t.ex. fem år gör japanerna de motsatta. Fem fingrar ihopknutna i näven betyder fem år. Däremot betyder fem utsträckta fingrar siffrorna sex till tio. Så med andra ord var situationen lustig när Yngstingen visar två fingrar och japanen avläser sju år och tittar på en 94 cm lång tös. Fingermotoriken sattes på prov för att utforma hiraganatecknen enligt standard. Japanerna accepterar inte slarv, det ska vara perfekt och helst ännu bättre. Har en ordentlig läxa att fixa. Dagens övning resulterade i alla fall med att jag utifrån de inövade hiraganas kan skriva familjemedlemmarnas namn så att vi blir bättre förstådda av infödingarna. Deras engelska är minsann bristfällig.
Vi valde bussen tillbakas mot området vi ännu bor i några dagar. Döttrarna ville se på tv i telefonen och genast spydde nyheterna ut information om herr Jackson. Vad i hela friden har hänt? tänkte jag innan döttrarna förkovra sig i ett barnprogram. Denna buss åkte inte ända fram dit vi siktade att komma. Förundrat stod vi avdumpade på ett obekant ställe. Tack och lov satt ett rart pensionerat par nära intill och märkte frågetecknen i min panna. Vänligen förklarade de på japanska vartåt vi ska orientera oss. Jubeln var stor när Äldstingen kände igen de brittiska flaggorna i affärsfönstret varifrån bussen avgått.
En snabblunch med sushi och nudlar åt vi vid en lekplats uppe på köpcentrets tak. Solen gassade och döttrarna svettades i kapp medan de sprang av sig. Drick, drick, drick är ett ord som upprepas i vår konversation.
När vi öppnade dörren till lägenheten lyckades jag få postlådan som hänger på insidan av dörren slängd mot min höft. Där låg jag golvad på alla fyra av en olidlig smärta och såg stjärnor. I sådana situatiner önskar jag att det skulle finnas mera stötdämpar-fyllning runt höfterna. Yngstingens paraplyvagn slängdes omkull och alla matvaror spreds ut över hallgolvet. Döttrarna var förbryllade när mamma ligger och svär det värsta hon kan på finska...i hopp om att döttrarna inte ska förstå innerbörden. I samma villervalla ringer min man och undrar om jag hört nyheten om att Michael Jackson dött. När jag återfått stabilitet slänger jag mig på nätet för att läsa mera.
Nästan 12 timmar efter att min man styrt mot arbetet återvänder han. Flickorna är ivriga. Nu är det fredag och vi får tillbringa två dagar tillsammans hela familjen. Vem kunde ha trott att vi en fredagkväll sitter och tittar på Singing-bee och Sommar med Ernst från andra sidan jordklotet!?