What you see is what you get

Tillsammans torsdag.

Idag firas Showa no hi i Japan. Den föregående kejasarens födelsedag inföll 29 april. Under denna nationella dag blickar japanerna tillbakas på vad kejasare Showa åstadkom under sina 63 år på tronen. Vi har uppskattat dagen med att få spendera kvalitétstid som familj.

För oss finländare förefaller landet Japan som ett genuint och stabilt land. Västvärldens intryck har hållits på avstånd. Språket och kulturen är hårt förankrat i sina rötter. Procentuellt är nivån på utlänningar minimalt låg.

Japanerna är perfektionister. Ribban sätts högt och alla tar sig över. Ingen vill vara sämre än den andra. Sporrande att alla söker sig uppåt. Bland 135 miljoner finns det en uppgift för alla. Arbetslösheten är låg liksom kriminaliteten. 25ooo hemlösa uppskattas finnas i landet. Även de drar sitt strå till stacken. Samlar skräp för en liten slant.

Min mammas spontana kommentar när hon besökte oss i december:
-Det är så rent att man kan sitta ner på gatan.




Sen har vi nackdelen med perfektionismen. Om du kräver att alla runt dig ska prestera perfekt, stressar upp dig på andras misstag eller inte gör saker på d-i-t-t sätt. Hmm. Då blir livet tungt. Vi kan inte kontrollera andra.

Perfektionismen bottnar oftast i att försöka sopa rent för att dölja de innersta känslorna. Rädslan att mörka känslor ska komma upp till ytan och bli ohanterbara. Att vara tvungen att bearbeta fysisk och psykisk smärta.




Ordning och reda, städa på fredag gynnar alla. Det är bra att vara noggrann. I kombination med balans är det bästa tänkbara. Men. Om framgången grundar sig på ångestladdad perfektionism blir visan en annan. Dagsmantrat blir då att duga för andra istället för att ha självrespekt och göra det som är rätt just för dig.




If what you´re working for really matters,
you´ll give it all you´ve got.
-Nido Qubein