Otsukaresama deshita

Farväl fredag.

Tiden går fort när man har roligt. I en veckas tid har vi fällt glädjetårar, skrattat och knappt hunnit sova. Omgiven av kära vänner parfymeras man med den rätta energin. Gungbrädet hålls i balans. I rätt sällskap sugs inte musten ut inte heller svävar man upp i stratosfären.

Jag beundrar min ekovän. Hon är utrustad med stadiga fötter, kolugn och backar inte för utmaningar. Jag är lyckligt lottad över att ha hittat henne. Äpplet trillar inte långt. Tack vare våra döttrars samklang i dagklubben fann vi mammor en gemensam stig att vandra.

Äldstingen har fått en storasyster på handeln. Hand i hand har de vandrat med Yngstingen springandes efter hack i häl. Den senaste veckan har de varit oskiljbara. Gummistövlarna är en yttre faktor av uttrycket: man blir lik den man älskar.


Tack för de nya stigar vi fått upptäcka tillsammmans i Japan.



Silver pavilion i Kyoto gav oss andlöst vackra vyer.












Körbärsblomningen är rena rama terapin. Att ströva under miljoner utslagna blommor är som att duscha i ren och fräsch energi. Det svartaste regnmolnet assimilleras till silkesmjuk bomull.










Tiotusen tulpaner är ett säkert välkomnande på att våren sträcker ut sig till bredden.

















Denna vecka har vi haft tur. För att citera min 6-årige brorson: vi hade FÖRtur. Intill vattenfallet, vid den 250 ha stora parken Banpaku-kinen koen, stod ett pinfärskt gift par och poserade. Sagolikt vackert!















I Nara poserade vitsvanshjortar. Vår picknick blev ett skrattplåster för hela dagen. Aldrig tidigare har jag sett Yngstingen sluka en muffins i rekordfart för att undvika att en glupsk Bambi sväljer den.















I Hirakata nöjespark blev det upp till bevis för oss mammor. Det enda som hindrade döttrarna var deras längd och ålder.











Finland är geografiskt långt från Japan. I affären krymper avståndet. En äkta finländsk produkt hittar nya japanska hem.











Även svenska språket, med smärre grodor, dök upp som logo på en "vandrande askkopp".

Kanske logon ska fungera som avvänjning för en kedjerökare?










Vid den botaniska trädgården hittade vännen sitt himmelrike och jag fick fortsatt undervisning i växtlära.

Dagarna har varit fyllda med tågbyten, bilrally och fotsvett. Trots trötta barnafötter har humöret varit på topp. Hela gänget har vi svetsats ihop ytterligare. Samarbetet har fungerat till den mildra grad att när jag stannat bilmotorn har min vän dragit upp handbromsen. När ett förhållande löper då finns det inga berg som är svåra att bestiga.

Nu siktar vi mot sommaren då vi får fortsätta våra upptäckter tillsammans i den österbottniska bygden.

Otsukaresama deshita!