Ordningsfulla onsdag.Yngstingen går i en engelskspråkig japansk skola. Till skillnad från västvärlden inleder japanerna skolåret i april d.v.s. denna vecka. Med en ålder av 3 år och 8 månader börjar Yngstingen Kindergarten 1. Detta är ett stort steg för japanerna. Skolgången inleds och dagisvärlden är ett minne blott. Igår firades klivet in i skolstarten med pompa och ståt. Ceremonin motsvarar västvärldens studentexamen. En festlighet som utspelades vid Imperial Hotels lokaliteter. En total kulturchock för oss.
Japanerna har så brått att de inte hinner steka sin fisk. När det kommer till kvinnornas
utseende, då får det ta tid. Naglarna är manikyrerade, frisyren är lik en reklamsnutt för volymschampo och klädseln, kimonon, är av dyraste material. Ju vackrare fru, desto bättre ekonomi. Det räcker inte för dessa japaner att ha råd att placera barnet i privat engelsk skola.I detta land är det stor prestige i vilken skola barnet får sin utbildning. I festtalet ombads vi föräldrar att fokusera på varje dag i barnets utveckling. Allt för många sysselsätter sig med att planera vad barnet ska bli som vuxen. Vi glömmer bort att njuta och vara närvarande. Fiffiga tankar. Om de finländska föräldrarna dagligen spenderar 7 minuter kvalitétstid med sitt barn skulle jag nyfiket vilja veta den japanska motsvarigheten.
Från och med idag ska Yngstingen använda skoluniform. Yngstingen, som helst har prinsessklänning, var till en början butter över skolkläderna. Efter skoldagens slut pekade dock mungiporna uppåt. Kanske det mera berodde på hennes lå-å-ånga unga manliga australiensiska lärare?! Yosh is funny, var hennes kommentar.
Förutom skoldräkt har vi varit tvungna att inhandla allt skolmaterial själva. (Visserligen direktbeställning från skolan). Kostnaden stannar inte här. Idag kom listan på läromedlen som ska beställas från skolan. Som lärare kan jag bara föreställa mig synen när de finländska föräldrars skulle utsättas för motsvarande skolkrav. Kanske dags för Finland att övergå till privata skolor för att råda bot mot lärarlönen och dess könsfördelning samt sporra de elever som sporras vill. Istället för att slå ner den spik som sticker upp kan det vara värt att låta den glänsa.
I motsats till i går har vi idag fått hålla i hatten.Fysiskt har blåsten dragit friska tag över Osaka. Psykiskt känns det som om våra döttrar växer allt för snabbt, trots att vi vuxna hänger i nödbromsen.
Det är en sak att curla och en annan att bära barnet. Det som barnen aldrig kan få för mycket av är KÄRLEK. Det om något ska vi vuxna ge i överflöd.
Men är det alltså en privat skola minsta flickan går i då?
SvaraRaderaHär i Italien betalar vi allt material själva i den statliga skolan plus att skolmaten och alla...nåja, de få...utflykterna som görs...
Kan inte se att detta hjälper varken skolans innehåll eller lärarnas löner...
Tänk att det är så olika i olika länder! Kärlek kan man aldrig ge för mycket men hur man uttrycker den, kan ju skifta :) Tror en del curlar för att de älskar sina barn så mycket...
SvaraRaderaUj, jag blir nästan lite rädd här :) Att allt är så utstakat och så systematiskt från så tidig ålder. Jag menar inte att vara negativ, utan jag blir rentav lite tacksam för att det inte är så strikt här hemma! Jag är också tacksam över att jag kan låta dottern cykla iväg själv till skolan, dendär skruttiga och nedslitna... och veta hon har det bra ändå. Hon lär sig det hon förväntas lära sig och hon kommer klara sig bra med det framöver. Lite som att: det är inte hur man har det, utan hur man tar det.
SvaraRaderaSom enbarnsförälder får jag ibland uppfattningen att många tror vi curlar allt vi kan för vår dotter. Lite ironiskt, eftersom det nästan är tvärtom. Jag ser ofta tillbaka på min egen barndom, då var det inte självklart att få skjuts till idrottsträningen (nej, man cyklade i ur och skur, året runt!!) och då var det ingen som frågade om man klarade sig själv - det utgicks från att man gjorde det. Nu när jag själv är förälder så är jag ganska "hård" ibland, för jag vet att det inte funkar att stryka medhårs i varje situation för då blir det svårt för det vuxna barnet att möta Det Riktiga Livet. Och jag gör det av kärlek!!
Härligt med reaktioner!
SvaraRaderaYngstingen går i en privat skola och betalar allt från lunchen till snytpapper samt 750 euros månadsavgift. Lärarnas könsfördelning är lite i underkant för männen 40-60. I Yngstingens klass är de 16 elever och två lärare (manlig och kvinnlig).
I den japanska offentliga skolan har en lärare över 30 elever. Jobbar från 8:30-18.30 och de manliga lärarna är sällsynta. Lönen motsvarar det finländska lönesystemet dvs. grundlön från 2300 euro/månad.
Jag tror att alla länder kan dra nytta av varnadra. Kärnan är att ge barnen den bästa tänkbara utbildningen.