4WD

Tvåbenta tisdag.

Döttrarna stortrivs med att ta sig upp och ner för backen utanför huset med sin sparkcykel. Det är värt mödan att sparka uppförs för att sedan få styra nerför och känna det långa blonda håret fönas i vinden.

För Yngstingen går framfarten relativt vingligt till. Att balansera på ett smalt bräde utrustat med två små hjul och ett ben som drivmotor sätter press på koordinationen. Hjärnhalvornas samverkan kräver sin tid.


Det känns som en evighet sedan döttrarna stod på alla fyra och balanserade. Ett evinnerligt balanserande från morgon till kväll. Upp som en sol på två ben och ner på rumpan som en pannkaka. Väl balansen är säkrare då sker följande utvecklingsfas, att förflytta sig.

Egentligen skulle vi vuxna titt som tätt behöva utföra denna rörelse. Inte endast vi yoginis som balanserar i Bakasana. Speciellt när det stormar som mest. Det lättare att stå på fyra ben än två. Betänka för att hitta tillbaka till fokus. Tyvärr tar vi oss sällan tid, utan rusar vidare och skapar ytterligare obalans i kroppen.


För att följa livets väg behövs ett balanserat fordon. En bil har fyra hjul till skillnad från människornas två fötter. Om något av bilens hjul är i obalans blir vägen olidligt obekväm.

Vi behöver ha balans mellan alla våra fyra hjul för att inte slita ut oss. Använda vårt fyrhjulsdrivna fordon. Kroppen, känslorna, sinnet och hjärtat. Huvudet måste vara kopplat till hjärtat, kunskap med visdom och aktivitet med gensvar.

I den japanska värmen är det förståeligt att bilarna täcks in för att hålla värmen utanför. I snöiga norden görs samma fenomen, men för att hålla kylan (snön) utanför.

Vi levande tvåbenta varelser ska däremot hålla energin inne. Släppa ut ångan när det behövs och värma maskineriet om det går på lågvarv. Följa den inre energin utan att tvinga något.