Från upptempo till ballader

Laddande lördag.

Sedan början av januari har almanackan varit allt annat än tom. Dagarna och veckorna har blåst förbi. Det har varit som att springa bredvid cykeln och inte ha tid för att hoppa upp på sadeln. Ständigt försöka hinna med. Finnas till.

Det har varit allt för mycket upptempo och för lite ballader. Nästan så att den svenska melodifestivalen förstått trenden och satsat på förvånadsvärt många ballader i kvällens final.

I går kväll liksom ikväll beslöt vi flickor att ta oss tid att tv-softa. Vi bäddade med täcken och kuddar. Laddade upp med chips. Det blev svt play som förmedlade melodifestivalens deltävlingar. Heja Sverige, landet som förstått sig på äkta underhållning. Briljanta låtskrivare som får mina öron att fladdra av beundran.

Mina ögon har även idag fått beundra döttrarnas simkunskaper. Min simpedagogik blev utbuad av Yngstingen, som gör allt själv. Tur är det att hon använder egna hjärnceller och inte andras. Simbassängen är 25 m lång, 100 cm djup och Yngstingens längd är 97 cm. Istället för att simma 25 m i en rak linje valde hon att simma banan i zick-zack. Det enda som syntes var neonfärgade armkuddar bland vattenplaskandet.(Turligen hade vi egen bana i 2 timmar). Samma fenomen hade hon när vi gick nerför trappan i affären. Hennes egna zick-zack meditation.

Rapport till pappa:
-Mailsystemet har spunk. Vilken tur att du snart är hemma och kan hjälpa med datorns tekniska avdelning.
-En tidningsförsäljare ringde från Finland. Gissa hans förstummelse när jag förklarade till vilket land han ringt.
-Nu har jag äntligen hittat soltorkade tomater i en nyfunnen affär.
-Du skulle ha sett Äldstingen kommendera gatans pojkar att sluta kasta stenar på varandra. Först när hon visade X med armarna fatta de galoppen.
-Äldstingens gymnastikläxa har minsann fått plus i kanten. Hon har simmat, cyklat+sparkcyklat, hoppat hopprep, spelat badminton, kastat frisbee, jagat pojkarna samt akrobatiserat framför tv.