Öga mot öga

Minoh måndag.

Varje dag vaknar vi till ett oskrivet blad. En del preliminära uppdrag, andra totalt oplanerade händelser. Vissa dagar går allting på räls, utan onödiga inbromsningar. Andra dagar tenderar takten att vara ett steg fram och två bakåt. Livets utmaning. Pussla, omorganisera och tänka till.

Jag fascineras av hur mycket nytt vi lär oss av varje dag. Idag har jag fått ytterligare lärdom av att se ninjornas aha-upplevelser. En dag på stående fot sedan ögonlocken öppnades.

Medan brorsan var och besökte en världsberömd ögonläkare fick småninjorna hänga med till matbutiken. Deras ögon tindrade av att se ovanliga fiskar med jättestora ögon, krabbor, kammusslor, macha (grönte) spagetti, norichips, dango (risefterrätt) och mycket mycket mera.

Ett besök till närliggande tempel bjöd på allehanda nyheter. Nu har de varsin lyckolott upphängd i Osaka. Den 6-årige ninjan uttryckte sig: Om jag vinner på lotto flyttar jag till Japan, men jag vill inte bo i ett smalt hus.










Vid Minoh Daki fick många sinnen nya intryck av det 30 meter höga och 5 meter breda vattenfallet. Naturens puls gav oss en fräsch fläkt.

















Minä haluan tulla apinaksi, utbrister den 4-årige ninjan när vi överraskades av aporna längs med serpentinvägen nerför berget. Mäktigt att vara öga mot öga med våra släktingar.
Välskolade visste ninjorna att det blir dyra böter om dessa barrumpade djur matas.

Alla känner apan, men apan känner ingen. Det är ett välanvänt uttrycket i vår familj sedan vi flyttat till denna sida av jordklotet.





Till pappa hälsar Yngstingen: jag har slagit mig överallt. (Att hinna springa med de äldre kusinerna har lett till en del uppskrapningar). Äldstingen har krypit ur sitt blyghetsskal. Vid sushibaren beställde hon själv glass till sig och kusinerna. Du får vara nöjd att vi ännu inte körde med Porschen. Jag hällde kaffemuggen i framsätet och cocisflaskan rann ut på baksätet. "Morbror" lyckades sedan sätta sig i den bruna dryckespölen.