Tyfonnatt

Tyfon torsdag.

I natt har vi vuxna i huset inte sovit långa stunder. Döttrarna sov djupt medan Melor-tyfonen svepte förbi. Visserligen var vi inte i epicentrum, men en vindstyrka på 40m/s räcker väl till. De japanska husen har enkla fönsterglas och ingen isolering. Stormens ljudnivå tog sig in genom alla tänkbara "luckor".

Ortsborna är vana med tyfoner. Melor var tyfon nummer 18 för denna säsong. För två år sedan drog en tyfon över Japan. Det hör till ovanligheten att landet fått en så pass lång tyfonpaus.

Tyfonen var beräknad att dra förbi Osaka kl 03.00, men redan vid midnatt var ovädret i fullaste fart. Regnet störtade och stormen drog fram. I vårt hus är sovrummen placerade på första våningen. (För att snabbast kunna evakuera). Alla fönster och terassdörrar i nedre våningen är utrustade med skydd. Fönsterskyddet förknippar jag med en garagedörr. Till natten drar vi ner skyddet för att undvika att flygande förmål träffar rutan. En annan mission är att morgonljuset inte väcker oss allt för tidigt.
Mitt i natten stod jag med min älskade och följde tyfonens styrka från övrevåningen. Fönstren skakade, luftintagen trummade och vinden visslade runt husknuten. Bisarrt! Ljudet skulle ha passat perfekt i en skräckfilm. Jag väntade bara att en blodig hand skulle dyka upp i fönsterrutan. I stället blev det en kissnödig chaufför som tog en nödvändig paus vid vägkanten.

Under morgonyogan meddelade Äldstingens lärare att skolan håller stängt. Döttrarna fick ha sovmorgon och studiedag hemifrån. Add it up fångade Äldstingens uppmärksamhet under förmiddagen.


I hemlandet finns speciellt en person som behöver vårt stöd. Våra varmaste kramar!

Do not torment yourself
about tomorrow,
there is no tomorrow,
It is all here and now.