Bekari

Studie söndag.

Efter gårdagens våldsamma regn fick vi vakna till strålande solsken. Jag kunde i tunnt linne kliva ut 7.30 och meditera på terassen. Utan att frysa andades jag in ny frisk morgonluft. Fåglarna kvittrade och jag sjönk in i mina pranayamaövningar.

Osakas höst är med vår finländska mått mätt en extra lång sommar. Enstaka blad har bytt färg, men det verkar som ruskan inte infaller ännu på en stund. Det känns himmelskt att den 18 oktober kunna kliva ut på balkongen och inta morgonkaffe. En hösttemperatur på 23 grader uppskattas av oss nordbor. Antalet soltimmar Osaka-Finland skiljer sig endast med en timme. I Japan byts det inte till vintertid vilket nalkas inom kort i norden.

Äldstingen har deltagit i sitt första japanska födelsedagskalas. Hon samåkte med klasskompisen och återvände hem drygt fyra timmar senare. Tidsmässigt längre kalas än vad vi är vana med. Presenterna öppnas inte framför gåvogivaren. Det betraktas oartigt. Dessutom hör det till att ursäkta sig att man inte köpt en värdefullare gåva, även om mottagaren skulle ha förtjänat något bättre och finare.

I morgon firas födelsedagsbarnet i klassen. Eleverna förväntas ha med sig egenhändigt gjorda födelsedagskort. Ett sätt att visa att man bryr sig om varandra och att skrivförmågan utvecklas.
Inbjudningar får inte delas ut i klassen om inte samtliga ryms med. All for one-one for all. Gissa om Äldstingen pysslat. Denna månad fyller en tredjedel av klasskamraterna.

Medan jag tillsammans med Äldstingen här i veckan var på presentinköp kom en japanska fram till oss. Hon behövde vår hjälp. Hon skulle sända japanska souvenirer till USA. Hennes problem var att hitta lämpliga gåvor och godis till barn. Vi gav våra förslag som hon gladeligen tog emot. Visst kändes det konstigt att med drygt fyra månader som boende i Japan rekommendera souvenirer åt en inföding.

Under tiden Äldstingen kalaserade ville även Yngstingen fira. Jag tog paus från studierna och med flip-flops, shorts och t-skjorta klampade vi iväg till ett närliggande konditori, bekari. Där stod japaner i kö med lurviga vinterstövlar, jeans och jacka. Våra blonda hår vållar inte bara uppmärksamhet utan även klädseln i höstvärmen. De underbaraste vackra godbitar fick jag smaka med ögonen. Yngstingen frossade i sin jordgubbsbakelse på nolltid och klunkade ner det med läskande kall mjölk.