Rösten kom med båten

zOomade onsdag.

Morgonmeditationen uteblev. Yngstingen valde att vakna samtidigt. Avbrott varannan sekund skulle mer ha rest nackhåren än laddat kroppen med energi.

Vi fick en morgonstund tillsammans vid datorn. Hon har de senaste dagarna börjat visa intresse för teknikens underbara värld. Med hög koncentration och fingerfärdighet klickar hon sig fram med "musen". Vi har investerat i en optisk mus efter att jag vattnat lap topen. Funktionell, men inte det senaste skriket som Osakaföretaget lanserat. Deras mus heter SOAP (kanske något för mig som kan vattna).

Yngstingen hann färglägga, fingra på tangenterna, beundra nyfödda djur och lyssna på djurens ljud. Sen blev det dags för morgonrutingerna för att inte hålla grannflickan väntande. Jag är som tidigare nämnt ansvarig för ytterligare en tös om dagarna. I morse var 9-åringen klädd i bl.a. teddyfodrade shorts. Urläckra!

I närområdet finns en lummig alle'. Nu har lövens blad börjat skifta i färg. Denna plats fastnade jag för vid första kontakten. Så stilla och rofyllt även om trafiken susar förbi alldeles intill trädrötterna.Under de hetaste sommardagarna har det varit svalkande att strosa under trädgrenarna som skapar en heltäckande skugga med sina mångfaldiga blad.

Äldstingen kläckte ur sig något ur dess like efter skolan: Jag har fått rösten tillbakas. Den lämnade i Finland och har nu kommit hit med båt. Vad skulle livet vara utan barn?! Lärarbarn som de är satt de snällt vid köksbordet och markerade när jag frågade om dryckesval till middagen. Den bedriften har de anammat från skolvärlden inte från min fostran.

För att belysa ett exempel på japanernas omhändertagande. Här om veckan firade Äldstingens skola Sportsday. Min älskade var med som supporter. Han tog ett antal foton med sin telefon. I dag visade det sig att en annan förälder räckt ut en hjälpande hand, eller kamera. En cd-skiva med 193 foton av vår dotter in action under diverse sportstationer. Hans son deltog i samma white group. Annars kunde vi ha hickat till av fotografen som bl.a. krypit bakom klätternätet för att få in den bästa vinkeln med bästa möjliga zoomning. Vid överräckningen ursäktade han sig över kvaliten eftersom han hade svårt med zoomningen när Äldstingen har synligare käkben än infödingarna. Så typiskt japaner. Än hur duktiga de är så ursäktar de sig för att resultatet inte är perfekt.

De varmaste lyckönskningar till brorsan som i morgon nästan blir vår granne. Din tid i San Francisco kommer minsann att vidga dina vyer, yrkesmässigt och fysiskt. En mera kuperad terräng att löpa i får man söka efter.

Live out your imagination,
not your history.

Stephen Covey