Sjungande söndag. Döttrarna var i full gång innan jag ens hunnit gnugga bort sömnskorven ur ögonen. Sångkunskaperna sattes på prov. Till karaokemusik från you tube stod de klistrade framför datorn. Den ena allvarligare än den andra. Nynnande tog de sig vidare till mera bekanta sångtexter. Under refrängerna lyckades de överrösta högtalarens ljud.
Hängig släpade jag mig fram till ashtangayogan. Tröttheten har skuggat mig den senaste veckan. En salig blandning av att vi kommit in i den japanska vardagen, studier, döttrarnas skolgång, min älskades långa arbetsdagar och min hemoglobinbrist.
Ashtangapasset gjorde susen för kropp och själ. En 30 euros investering (tåg+100 minuters ledd yoga) för laddade batterier. Det fina med asanas är att de förbereder följande övning. Kroppen ska hettas upp ordentligt för att vara kapabel att vrida lederna lite hit som dit. Nerverna i ryggraden fick behandling för att inte lämna i kläm mellan kotorna och skapa irritation eller andra krämpor. Tekniken är så viktig även om det lockar att ta reda på vilka asanas som är outforskade. Vinysasaläraren konstaterade helt kallt i onsdags: fel teknik kan leda till en 1-års yogapaus p.g.a. knäoperationer eller dylikt. Skynda långsamt med andra ord.
Yogaträningen underlättas betydligt av att jag hittat bekväma toppar med inbygd bh. Inget axelband som hänger löst eller spänne som borrar in i ryggen. Bara att svettas och yoga loss.
Döttrarna har hittat sina framtida yrken. Äldstingen älskar att fotografera allt som kommer i vägen. Med lillfingret styr hon kamerans funktioner, raderar och kontrollerar resultatet. Yngstingen ser ut att trivas som mannekäng. Från den ena ställnigen till den andra poserar hon utan desto mer krävande kommandon av storasyster.
Efter kvällens lilafärgade örtbad ville döttrarna själva packa sina lunchboxar. Yngstingen satt febrilt och försökte trycka in sin våthandduk i Lilo & Stitchburken. När tålamodet svek hördes hennes uppmaning från köket: push mamma, push. Liten, men naggandes god är hon vårt lilla yrväder.
Skönt att höra att din lärare förmanade till att skynda långsamt. Ju längre jag håller på ju mer inser jag hur sant det är!
SvaraRaderaSkynda långsamt! Klok lärare
SvaraRaderaEn "pigga på dig" kram till min kära vän!! <3
SvaraRaderaDet gäller att dämpa sin yogaiver och lyssna på kroppen. Små steg framåt kan innebära ett stort kliv inombords.
SvaraRaderaTack Jannica för uppmuntran!