Hängig släpade jag mig fram till ashtangayogan. Tröttheten har skuggat mig den senaste veckan. En salig blandning av att vi kommit in i den japanska vardagen, studier, döttrarnas skolgång, min älskades långa arbetsdagar och min hemoglobinbrist.
Yogaträningen underlättas betydligt av att jag hittat bekväma toppar med inbygd bh. Inget axelband som hänger löst eller spänne som borrar in i ryggen. Bara att svettas och yoga loss.
Döttrarna har hittat sina framtida yrken. Äldstingen älskar att fotografera allt som kommer i vägen. Med lillfingret styr hon kamerans funktioner, raderar och kontrollerar resultatet. Yngstingen ser ut att trivas som mannekäng. Från den ena ställnigen till den andra poserar hon utan desto mer krävande kommandon av storasyster.
Efter kvällens lilafärgade örtbad ville döttrarna själva packa sina lunchboxar. Yngstingen satt febrilt och försökte trycka in sin våthandduk i Lilo & Stitchburken. När tålamodet svek hördes hennes uppmaning från köket: push mamma, push. Liten, men naggandes god är hon vårt lilla yrväder.
Skönt att höra att din lärare förmanade till att skynda långsamt. Ju längre jag håller på ju mer inser jag hur sant det är!
SvaraRaderaSkynda långsamt! Klok lärare
SvaraRaderaEn "pigga på dig" kram till min kära vän!! <3
SvaraRaderaDet gäller att dämpa sin yogaiver och lyssna på kroppen. Små steg framåt kan innebära ett stort kliv inombords.
SvaraRaderaTack Jannica för uppmuntran!