Ame

Trasande tisdag. Vad skönt det kan vara att vakna till ljudet av regndroppar. Tassa upp och dra igång med yoga. När regnet, ame, hållits kvar i molnen dag ut och dag in uppskattar jag inte bara ljudet utan den fräscha doft som sprids. Vi bor i en miljonstad som är ren, extremt ren. Alla drar sitt strå till stacken. När regnet väller ner blir det ytterligare renare, skinande rent. Nästan som en konstlad reklam av diskmedel. Mina studiekamrater kanske inte uppskattade morgonens regn eftersom de inte var närvarande under hiraganaförmiddagen. Jag fick endast sällskap av tre ryssar.
Nu har jag bankat in samtliga hiraganas. Med möda och stort besvär. Följande steg blir att ta itu med katakanas. I oktober drar ett nytt läsår igång och således ordnas en nybörjargrupp i hiragana och kanji. För att delta i kanjigruppen krävs det att man behärskar både hiragana och katakana. Hmm, var landar jag då? Lärarens förslag är att jag fram tills dess på egenhand studerar katakana. Hem vandrade jag med en pappersbunt av alla katakanas. Ingen press, bara lite. Här presenteras alla hiraganas. Och katakanas.
När vi flickor kom hem på sena eftermiddagen stannade döttrarna ute med vår granne. Hon är 8 år och går i samma skola som Äldstingen. Kommunikationen löper än så länge med fnitter och ståhej. Tillsammans med Äldstingens lärare har vi konstaterat att vår observerande tös högst troligt kommer att leka stum ett tag framöver tills hon en dag öppnar munnen och rabblar på engelska. Hemma släpps enstaka ord ur hennes mun, men icke i klassen.
En förgrymmat arg Äldsting kom på insidan när kvällsmörkret lagt sig vid 18-tiden. Varför skulle hon komma in och äta middag under bästa lekstund. Grannarna äter middag först vid 20-tiden när deras lönetagare kommer hem. Först när Äldstingen fick lyssna på dagens nya sång sken ansiktet upp i ett stort leende.