Silver week

Motiga måndag. Vi sov alla djupt tills Yngstingen väckte oss 9.05. Skönt med sovmorgon, speciellt en måndag. Morgonyogandet skötte döttrarna om tillsammans. Den ena asana efter den andra. Underhållning för oss föräldrar.
Japan firar golden week i maj och silver week som bäst och avslutas på onsdag. På torsdag återgår alla till vardagen.
Att det är lov märks knappt. Kanske lite färre japaner i farten, men affärerna rullar på som vanligt.
Idag äras de äldre, keiro no hi. I detta samhälle fungerar hierakin efter åldern. Diskussionen uppläggs efter åldern. Till en äldre person tilltalar man inte likadant som en jämngammal eller yngre.
I morgon firas mellandagen, kokumin no kyujitsu. Dagen som infaller mellan keiro no hi och shubun no hi är alltid ledig.
På onsdag firas hösten, shubun no hi. Japanerna tar emot en ny årstid och firar att dag och natt är lika lång. (Höstdagjämning). Många åker till gravar eller passar på under denna silvervecka att resa runt i landet.

This river is full of illusion, passion, and sorrow,
and only by crossing to the other shore
can one gain enlightenment and enter nirvana.
It is said that, when night and day are equal
the Buddha appears on earth to save stray souls
and help them make the crossing.”

I 29 graders värme har vi firat dagen i äventyrsparken tillsammans med andra semesterfirande japaner. En fröjd för ögat att se pojkar spela baseball med sina pappor, köra mikrostyrd bil, drakflygning, tennis, fotboll, grodyngeljakt i dammen eller en hund glatt springa efter husses frisbee. Aktiviteter för alla utan någon som helst trängsel. Yngstingen träffade t.o.m. sin dagiskompis. I går blev hon lycklig ägare av ett par gröna grodskor. I affären passade storlek 15 (skostorlekar efter cm). Utanför affären ville hon kliva i grodorna. Till vår förvåning upptäckte vi att de förde ett pipande ljud för varje fotsteg. Lätt att hålla reda på henne, men ingen fröjd för örat. Min älskade har ikväll hittat proppen som eliminerar ljudet. Få se om det är Yngstingens tur i morgon att vara lika motig som Äldstingen sportat med idag. Sur, surare, surast. Ibland behövs dylika dagar för att rensa intrycken. Vi föräldrar får tålamodsövning.
En tillbakablick från gårdagens konstutställning. Medan döttrarna satt och målade dyker en ung japansk man fram till oss. Är ni från Sverige? frågar han med äkta rikssvenska utan asiatisk brytning. (En familj med fyra blonda skallar skiljs snabbt ur mängden här över). Gissa vår förbluffning!? Det visade sig att han spenderat ett utbytesår i Sverige. Vi fick plötsligt höga krav att lära oss japanska. Än hur vi står på våra huvuden tror jag inte att vi presterar japanskan lika klockrent, inte ens inom två år. Igen får jag konstatera: övning ger färdighet. Smilbanden fick töjas ordentligt när jag öppnade mailet från min guldvän. En bild säger mer än tusen ord.

Här får du reda på varför pojkar behöver föräldrar.
När ena dottern varit motig har den andra stöttat oss. Dagen har hållits i balans; Yin och yang, prakriti och purusha, Shakti och Shiva, ida och pingala kalla det vad som helst. Vid tandborstningen brukar min älskade först låtsas ta ut tandtrollen ur Yngstingens mun. Därefter stopps de ner i byxfickan. Sen blir det tandborstning så löddret rinner. I kväll frågade Yngstingen nyfiket: Kittlar det i fickan? Min älskade förstod noll. Tandtrollen, skarvade Yngstingen i.