Bergsbestigning med bil

Luftande lördag. I natt hade jag en boxare till sängkompanjon. Armar och ben som flaxade helvilt omkring. Säkrast var det att grabba tag i sjuklingens hand för att förmedla lugn och ro.

Turligen kunde jag för en gångs skull kliva ut och yoga på terassen. I normala fall vill jag inte störa döttrarnas morgonsömn, eftersom de bägge har glasdörrar ut till terassen. Nu när min älskling sovit i prins(ess)bädd kunde jag kliva ut i morgonsolen. Det blev mjuka asanas från en workshop min yogamentor höll senaste höst. Tack! Stelheten själv hade klamrat sig fast, men ack den som ger sig.

Posten kom med uppiggande brev dagen till ära. Själsvännen hade pysslat och skrivit ett brev till döttrarna. Timingen kunde inte ha varit lämpligare. Äkta xylitoltuggummi kommer de gladeligen att idissla de närmastaste dagarna. Våra ögon fick även läsa den vackra versen som 77-åriga stålfaster sänt:

Riktigt goda vänner,
av allra bästa slag,
de märker hur man känner,
de finns där varje dag.
När livet ler och leker,
och när det känns som bäst,
så vill man va tillsammans
med dem man gillar mest.

På eftermiddagen passade vi på att lufta oss med en bilutfärd. Lite miljöbyte för sjuklingen utan större ansträngning. En 10 minuters bilväg och vi är vid bergen. Mäktigt! Vägarna blev allt smalare och krokigare desto högre vi tog oss uppför bergen. Hyrbilen fick minsann extra arbete under motorhuven. Yngstingen vaggades till sömns av allt svängade. Turligen har Vitzen servostyrning, annars hade bicepsen fått ett mjölksyrapass.

Tävlingscyklisterna tog ändå priset. De trampade ihärdigt uppför de branta backarna för att sen glida nerför i turbofart. De måste ha hickat till när vi körde förbi. Våra huvuden snurrade fram och tillbakas med öppna munnar av det fenomenalt vackra landskapet. Naturligtvis med kameran i högsta hugg. Nästa gång klistrar jag fast videokameran på biltaket. Till bergen blir det flera utfärder. Först att uppleva höstens målning av löven coh sedan se vyerna som öppnar sig bakom de nakna träden i vinter.