Levande leenden

Flinande fredag.

Vägen till yogashalan bjuder alltid på något nytt för mina smilband. Om än vägen är väl bekant finns det vareviga gång något nytt som fångar mitt intresse.

Ett café hade i morse ett intressant erbjudande på morgonmålet. Servicen var det knappast något fel på till skillnad till stavningen. Ryck på axlarna och skratta. Följ inte perfektionisterna, som inte vågar släppa kontrollen, och förväntar att alla i omgivningen ska prestera perfekt.


I Japans kök är det inga problem att hitta mat. Inte ens för en gluten- och mjölkallergiker. Det spännade med denna restaurangs annonsering är variationen. Vissa dagar är lunchmenyerna slängda huller om buller på fasadväggen, precis som om en tyfon dragit fram. Idag anar jag att "perfektionist-servitrisen" vara i jobb. Menyerna var upphängda med millimeters perfektion. Snyggt och prydligt.






Japanerna använder inte starka kryddor vid matlagningen i jämförelse till thailändarna, koreanerna eller indierna. Däremot älskar japanerna salt (soja).

Är det askfat som är placerade vid ytterdörren?














Om inte maten var tillräckligt saltad så är det bara att huka sig på vägen ut ur restaurangen. Där kan den som önskar fylla på saltabstinensen.

Kanske denna jodbomb är knickset till varför japanerna lever längst?!








Jag tror att denna restaurangs engelska slogan är lösningen till japanernas slitstarka livslängd.


Ett skratt förlänger livet.