OM

Mudra måndag.

En skön tystnad har jag haft idag. Jag kröp ner i ett varmt bad medan döttrarna sov. Sedan en stund i morgonsolen med Santi Mantra och händerna i Prithvi Mudra. Detta för att landa tillbakas till jorden, skydda mig från utmattning,
ökar prana i kroppen och aktivera tankekraften. Den påbörjade andningstekniken, för att rensa hjärnkontoret, blev på hälft. Yngstingen vaknade.

110 % fokus på helgens praktiska- och teoretiska yogatenter har hållit mig lugn inombords. Hjärnkontoret har däremot varit överbelastat. En nyttig stress, så länge den hålls kortvarig. När man verkligen älskar något är det lätt att tappa fotfästet. När detta inträffar hänger jag stadigt på nödbromsen och "spotta i taket". Något som jag försökt lära mig ett antal år, med allt bättre resultat på att ingenting göra. Dagens tystnad har varit skön, bara följa kroppens signaler.

Helgens tentande har varit innerligt givande. Vilken glädje att få bli utvärderad av proffsiga och erfarna lärare. Att binda ihop sin kunskap för att se om knuten håller. Mina ögon har glittrat av beundran, elefantöronen har lyssnat med största noggranhet, munnen har tröstat nervösa yogavänner. Så härligt, men sorgligt. Slutet, men samtidigt början.

Efter åtskilliga timmar av fullständig prestation väntade det vackraste OM. Där satt vi 23 yogakamrater omgivna av lärarna (inte de autraliensiska). Blickarna riktade på cirkelns mittpunkt. Mörkret upplystes av ljusa lågor som förmedlade vad som varit, vad som är och vad som komma skall.

Med frid i hjärtat får jag invänta på tentsvar inom den närmaste månaden.

Till dagens 2-åring i Finland skickar vi de största gratulationskramarna. Dagens besök i lekparken skulle ha varit grädden på moset om döttrarnas yngsta kusin varit med. Vi inväntar alla ivrigt på kramkalas med födelsedagsbarnets stora bröder på onsdag. Välkomna!