Tillpusslade torsdag.
Äldstingen har natten igenom hostat som om hon är utrustad med en kedjerökares lungor. Hostattackerna väckte inte henne, men däremot mig. Tigermamman måste lyssna om ungen kvamnar eller inte. Klockan 5 tog min ytliga sömn slut. Pling! Där låg jag klarvaken och inväntade nästa hostskov.
Jag klev upp för att ta sömnmedicin. Inte det lilla pillret. Det stora orangefärgade. Den bästa tröst som ger endorfinkickar, kroppens egna morfin. Snabb avslappnande inverkan. Den ända biverkningen är att jag ser ut som en prickig korv efteråt.
Spikmattan tjänar mig i vått och torrt. Några minuter närgången akupunktur, dag eller natt, och jag får den skönaste lyckorusningen innan jag somnar. De övriga effektiva endorfintricken är motion, sex och förälskelse. Vem har inte varit störtförälskad och levt på luft utan att knappt behöva sova?! Så om partnern slocknar efter självaste kärleksakten är det ett gott tecken. Ingen undran på att det finns träningsnarkomaner och sexmissbrukare. Den bästa medicinen är -Måtta med allt!
Vardagen som "ensamstående" är ett evigt pusslande. Jag har en helhetsbild av dagens agenda, pusselbitarna sorteras om för att eventuellt landa på rätt plats. Vem har sagt att pusslet måste vara klart till kvällen? Det intalar vi oss själva. Det finns alltid en morgondag.
Med en Älskling som flyger och far och utför långa arbetsdagar, har prioritering blivit vardagsmat för mig. Speciellt nu när vi bor på andra sidan jordklotet från tänkbara barnskötare.
Idag fick jag en trevlig överraskning med dagens pussel. Min malaysiska vän känner till att jag har en livsviktig helg att vara fit-for-fight till utan avlastning på hemfronten. Hon gav mig en megapåse torkad papaya som energikick och tog Äldstingen till skolans musikal. Jag fick plötsligt plocka in dagens svårpusslade bitar. Några extra studietimmar var mer än välkommet.
Ibland tenderar allting att hopa sig och listan bara blir längre. Vi har två vägar att välja.
1. Vi kan fräsa som en katt genom arbetsbördan, för att i slutändan vara totalt utmattade och fyllda med negativ ilska och aggression.
2. Vi kan andas lungt, hålla närvaron på en sak i taget, dansa och sjunga oss igenom aktiviteterna samt använda tankens kraft.
Av erfarenhet har jag kommit fram till att väg nummer två fungerar för mig. Veckans studier kommer jag inte att hinna med som jag "borde". Istället för att stressa och sätta ut taggarna, för det som kommer att prioriteras bort, njuter jag av de steg jag hinner med.
Livet är till för att prioritera. Vi gör bättre och sämre val. Ju oftare vi blir tillfredställda av "bra val" desto säkrare blir vi med att prioritera framöver. I yogan kallar vi detta dharma, det som håller upp livet.
Hålla upp livet.
SvaraRaderaDet är ju precis så vi ska tänka!
Det är också så som jag gör nu, när det gått neråt ett tag. Jag känner inte att jag behöver analysera och fundera så mycket, jag bara är - i det som är. Yogan är som den är, när jag känner för det. Gråten kommer när den kommer. I botten mår jag bra, jag är stabil och har det bra. Att det sen stormar lite gör ju inte att jag tappar bort mej själv, jag är bara lite mindre öppen.
Jag håller upp livet.
Kram!
Jag ligger också på spikmattan när jag har svårt att sova. Men om jag gör det för ofta, då fungerar det inte...
SvaraRaderasv: haha, ja, jag är nog lite grötig :p
SvaraRaderajobbigt med hosta :( är det förkylning? när jag var liten lade mamma böcker under benen på sängen, så att vi barn skulle komma upp med huvudet, lite som att sitta och sova. kanske kan hjälpa din dotter? :s
jag vill passa på att tacka för en bra blogg, du skriver otroligt bra, målande och tänkvärt.
ha en finfin fortsättning på dagen(?).
kram molly
Genom att vi är trogna till oss själva klarar vi att hantera livets utmaningar.
SvaraRadera