Tårögda tisdag.Idag får vi sjunga och vissla som om vi bodde på Saltkråkan.
Nu är våren kommen,
nu är våren kommen...
Redan under morgonens timmar visade termometern +18 grader. Vårvärmen smekte våra morgontrötta kinder genast vi klev ut genom dörren.
Vårdoften, en udda association. Doften av förmultnat gräs får mina näsborrar att vibrera i den takt tjuren Ferdinand doftade på sina blommor under korkeken. Inget annat i doftväg bekräftar vårens ankomst så starkt.
Växtligheten har nu en snabb framfart. Färska knoppar inväntar på mera värme för att slå ut i blom. Idag fick jag bevittna två unikt vackra mänskliga knoppar.Yngstingens skola hade besöksdag. Naturligtvis äkta japansk stil. Minutiöst schema som höll till punkt och pricka. 40 minuter, inte mera eller mindre, prick.
Som den klaraste solrosen strålade Yngstingen. Inte endast för att hon sticker ut som ett ljushuvud bland alla de svarthåriga klasskamraterna. Inte heller för att jag är subjektiv som förälder. Hon har hittat sin plats i klassen, i en ny kultur och på sitt andra språk.
Yngstingen är, den som jag som klasslärare titulerar, klassens håll-i-gångare. Det räckte inte att räkna på en hand kommentaren hon "påminde" lärarna om: I am sitting nicely with my hands on my knees. Hennes knep att få muntur bland de andra 14 klasskamraterna.
Äldstingen är som en orchide, hon tar god tid på sig att slå ut i blom. Hon är klassens blygis eller robot som hennes skolkamrater har döpt henne till. Innan skoldagens slut hade hennes klass teateruppvisning av "The three Billygoates Buff" och "Goldilocks and three bears".Jag möttes av specialläraren, rektorn och klassläraren. Den ena rödbrusigare än den andra. She started speaking today. Long and perfect sentences and even questions.
Min absoluta favoritårstid har fått en brakstart. Mina käraste knoppar har bekräftat att de mår bra och trivs i sitt nya land med sitt nya språk. En stor sten har trillat ner från mitt hjärta och ögonlocken har blinkat tätt. Den omedvetna spänningen har släppt.
Intressant med olika beteende jämfört den yngre och den äldre. Vi har samma sak, den äldre är blygsammare i samlingar, medan den yngre är den som snurrar runt mitt i dagiset och vågar öppna munnen. Är detta ett de facto beteende som bara blir så med 2-3 års skillnad mellan syskonen?
SvaraRaderaVi får ofta höra att vår äldsting har vettigt att säga, men att det inte kommer spontant av sig själv.
Å vad underbart!
SvaraRaderaDet finns inget värre än när ens barn mår dåligt i skolan.
ÅH så skönt!
SvaraRaderaMen vad härligt med vår! Ger mej en smula vårkänsla i mitt bröst (osannlikt när man ser ut över snödjupet!). Ler stort när du berättar om döttrarna och deras otroliga anpassningsförmåga, vilka gåvor de får med sig i livet! Kram!
SvaraRaderaOj vad roliga news, vad glad jag blir!!!
SvaraRaderaUnderbart med vårkänslor i mitten av februari! Något annorlunda än här där snö skottades senast igår kväll och vi nu har -12,9 grader. Intressant att höra om hur era ögonstenar utvecklas :-). Vår äldsta är ju, som du vet, också den blygaste. Tror dock att det hör till den äldstes personlighet. Vår minsta, som började stiga upp och stå med stöd i fredags, måste kämpa mer för att få uppmärksamhet och torde få skinn på näsan. Minstingens personlighet verkar vara en blandning av den äldsta och nästäldsta (glad, social, amprare).
SvaraRaderaOm ni inte redan gjort det så kan ni kolla hemtrakterna med Google Streetview. Ha det riktigt bra! :-) Kramar!
Alla barn är olika. Må äldstingarna bli framgångsrika ledare medan yngstingarna tar sig fram i världen som nya idoler. Alla hittar vi vår plats...förr eller senare.
SvaraRaderaÄldst, yngst eller mittemellan : din placering i syskonskaran och hur den påverkar dig
av
Elisabeth Schönbeck
http://www.adlibris.com/se/product.aspx?isbn=9137133276