söndag 10 april 2011

Hoppets träd

Suktande söndag.

Vår familj har kommit hem.

Äntligen befinner kropp och själ på samma del av jordklotet. Våra hjärtan är helade. I natt har vi fått sova i våra egna sängar och sömnen smaka minsann bra. 16 timmar.
















Japan är i sorg, vilket syns ute i gatubilden.

Solflaggan är hissad på halvstång...















och på bilarna finns gula band knutna som en symbol för sorgen.









Landets nationalträd, Sakura, är i full blomning.













Körsbärsträdet bär symbolen för hopp. Något som speciellt behövs denna vår drygt en månad efter den fruktansvärda trippelkatastrofen 11 mars.







Hoppets träd har fått japanerna att öppna upp och offentligt gå hand i hand med sin käreste.















Njuta av livet under ett blommande körsbärsträd.

















Och alla landets 135 miljoner får plats under de oändligt många körsbärsträden...









eller lilablommande...

















eller vitblommande magnoliaträd...












eller intill brudspireabuskarna.









Yngstingen utbrast:
Det här är det vackraste jag någonsin sett!


när vi satte oss under ett rosablommade körsbärsträd. Sedan smaskade hon i sig en bamsebit av sin rosa sockervadd.





Livet svävar inte alltid på rosa moln, men hoppet finns alltid med oss.

A bend in the road is not the end of the road... unless you fail to make the turn.
~Author Unknown

12 kommentarer:

  1. åh, jag blir så rörd av detta inlägg. jag kan riktigt känna den känsla som ni upplever. tack för din målande beskrivning av hur ni känner. ta hand om er! kramkram

    SvaraRadera
  2. Jag är sååå lycklig för er skull att det riktigt vattnas i ögonen på mig!!!!! Vad underbart att ni äntligen har fått komma hem igen och får njuta av alla blommande träd och buskar.

    SvaraRadera
  3. Skönt att se det spirande hoppet mitt i den mörka sorgen!

    SvaraRadera
  4. Åh vad vackert. Gråter nästan nu när jag har läst det här. Allt Ljus till dig och din familj!

    SvaraRadera
  5. Så otroligt vackert! Er yngsting har helt rätt! :)

    * KRAM *

    SvaraRadera
  6. Åh, du har glada ögon!
    Om Shanti!

    SvaraRadera
  7. Tack för hurraropen längs med stigen!

    SvaraRadera
  8. Hej Sue, och tack för besöket hos min blogg. Härligt att höra av dig, och att ni verkat klara er - matriellt. Kan tänka mig att Japan är lite tilltufsat just nu. Ha det gott. //Lisbeth

    SvaraRadera
  9. Åh, så vackert mitt i all "bedrövelse". Kram Heléne

    SvaraRadera
  10. Jag har en klump i halsen medan jag läser detta inlägg, både av allt det vackra i ord och bilder men också av allt som hänt och fortfarande pågår. Skönt mitt i allt att ni får säga hej då i ett lite långsammare tempo. Jag har tänkt på er mycket.
    STOR KRAM

    SvaraRadera
  11. Ett inlägg som verkligen visar att den värsta katastrofen kan leda till något gott. Blir rörd av japanernas förmåga till att lugnt återhämta sig - och det med att de nu vågar visa känslor känns otroligt fint. Och blommorna - det är som naturens tröst! Tack för rapporteringen av det positiva, då våra tidningar inte orkar skriva så mycket annat därifrån än fokusera på kärnkraftverket. kram! Ulla

    SvaraRadera