Intelligent kaffe

Tangentbords tisdag.

Fingrarna har dagen lång varit och motionerat på tangentbordet. Mina deltoidmuskler börjar strejka och vill ha ett avbrott från skrivandet.

Ett kort avstånd till datorn blev det när jag for till min japanska skola. Hiraganatecken som jag lärde mig under sensommaren har under hösten fått sällskap av katakana. Idag togs första steget till kanji. De japanska tecknen är estetiskt vackra, men ack så svåra att få befäst i minnet.


Huset som byggs uppför backen där vi bor har ett i ögonfallande plakat.

Härborta pratas det att vi inte bor i ett japan style hus. Vårt hus går under kategorin western style.

Det är med stort intresse vi följer med hur grannhuset byggs. Av tradition tas presenningarna bort runt husbygget först när husfasaden är klar.

Hur kommer ett Miko´s style hus att se ut?


Grannen har en urläcker svarta Hummer. En mera polerad bil får man söka efter. Vrålåket blänker skinandes klart i solskenet. Ägaren behöver inte sätta tid inomhus framför spegeln när frisyren kan fixas i den spegelblanka bildörren.








Kosttilskott behöver grannen inte heller. Några nypor av dagsfärska c-vitaminer håller energin i topp hela dagen.











Varje morgon kör jag förbi en annan granne. Han vandrar iväg till bussen med en tobak i ena handen och en morgonshot i den andra.











Det är hans sätt att komma igång och kanske springa uppför trapporna till arbetsplatsen.












Nu när jag påbörjat mina kanjistudier kanske jag lyckas orientera mig rätt bland knapparna i hissen. Hittills är det gissningstävling vareviga gång. Döttrarna tycker i alla fall att det är skoj att åka upp och ner några extra gånger innan vi landar på rätt våning.

Min utländska yogakompanjon löste kanjiproblematiken genom att under sitt första toabesök i kyrkan trycka på nödknappen. Det finns fler knappar på en WC-stol än på en bilradio.

Svårtolkade knappar finns det överallt i detta land för att inte glömma de ständigt japansktalande hissarna, biljettautomaterna o.s.v.

Att japanerna äter sushi är ingen nyhet. Det som alla kanske inte vet är att japanerna älskar okonomiyaki. Den japanska "pizzan" motsvarar den finlänska omeletten.

Allt japanerna gör sker med omsorg och i minsta detalj.

Vem skulle inte vela sätta tänderna i en rykandes färsk motorcykelpizza!



För att sedan skölja ner läckerheten med
T EA´s TEA.













Eller kanske denna dryck?!

En kaffetår som är
stilfull
intelligent
lyxig

och håller dig avslappnad

Sartorius -vår längsta muskel

Muskel måndag.

Det har varit en motig och kylig (+6) måndag. Snöblandat regn som vält ner från skyn dagen lång, liksom igår. Turligen valde min Älskade att åka till Snowland under lördagens solsken för att forma snöbollar och skrinna med döttrarna. Gladeligen tog Äldstingen sig fram med skridskorna i 1,5 h på en isbanan dekorerad med 1 cm smältvatten.

Dagens tempo på mina hemarbeten förlöpte långsammare än studiehelgens minutschema. Nog fick jag mig en funderare när jag meddelade

min Älskade att jag "printat ut muskler" idag. Tur att han förstår mig utan mer detaljerad
förklaring. Gymmen få sätta lapp på luckan om det gick att få muskler från skrivaren...

Musklerna har fått en helt annan innebörd efter helgens föreläsningar. Att fysiskt stå i en yogaposition har sin utmaning, men den underliggande kunskapen är oändlig. Att ha kännedom om vårt fysiska tillstånd i musklerna, skelettet, ligamenten, nerverna, blodådrorna, cellerna, organen o.s.v. Tillägg den psykiska, energigivande och spirituella inverkan en asana tillför. Då. Först då börjar vi nudda
yogans terapeutiska magi.

Vår australiensiska anatomilärare är rena rama geniet. Hon bemästrar inte bara sitt yrkesområde utan kan relatera kunskapen till sin mångåriga yogaerfarenhet. En kvinna som slagit två flugor i en smäll.

Som pedagog berömmer jag ytterligare anatomilärarens undervisningsmetoder. Det horrorscenario med en lärare som bebblar och förväntar sig att studeranden bara ska gapa och suga in kunskapen. Nej, tack. Det är säkraste

alternativet att informationen fladdrar ut genom andra örat.

Vi har en målarbok som studiebok, en detaljerad anatomibok. Tack vare den är det möjligt att ytterligare få en fördjupa information. Vi har närgånget fingrat på varandras muskler och skelett, men t.ex nerverna är inte lika lättåtkommliga.

Med en tygdocka är det möjligt att fingra och lokalisera fysiskt svåråtkomliga organ.












Muskler kan studeras i asanaperspektiv.













Turligen har vår nykomling till klasskamrat ställt upp med att förevisa sina muskler. Må de då i praktiken vara ceriseröda knästrumpor.

Muskeln som ger anledning till smärta för såväl småbarnsmammor och byggarbetare. Jag har lyckats dra på mig dilemmat från bägge kategorierna.






Vad vore ryggraden utan kotor och diskar?













Grande finale
Inte illa att få provsmaka skelettets innehåll. Yttreskalet kan vi handgripligen känna, men inte inombords. Måhända detta var en sötare variant. Konsistensen lär i alla fall var densamma.