Fukubukuro

Trampa-på-gasen tisdag.

I morgon startar Yngstingens skola medan Äldstingen inleder vårterminen på fredag. Sista dagen av Winter vacation spenderade vi vid IKEA. En lugn plats att besöka dagtid under vardagar, ungefär såsom helgrusning i Finlands IKEA. Innan jag trampade gasen i botten öppnade jag bildörren för att donera ett antal 1000 yen till den kraftiga vinden. Nästan sant, men inte riktigt. Äldstingens klasskamrat och hennes mamma bänkade sig i bilen. I samma villervalla passade sedlarna för vägtullarna att storma ut till bättre behövande.

Att omfamnas av skyskraporna är minsann mäktigt. Nästan så att 1980-talets Dallas bleknar för att inte glömma L.A. Law. Nu kör jag själv omkring bland nybyggda blänknade kontorsbyggnader, inte i Mercedes eller Porsche. Ironiskt nog, kanske jag rentav är Osakas Sue Ellen?!

IKEA konstaterade vi som mera folktom än den traditionella japanska rean. Den 2. januari braka det loss. Japanerna står och slingrar sig i kö utanför varuhusen innan readörrarna öppnas. Det är minsann ingen kalabalikrea, med människor som sliter åt sig varor. Människoskaran är enorm. Alla är lediga. Alla har tid. Alla vill fynda.

Gossen som var på rea med sin mormor tog det lilla lugna på sitt egna unika sätt...detta har även Yngstingen åstadkommit tillsammans med sin mormor.

Det som absolut ska fyndas är Fukubukuro. Fuku (god lycka) + fukuro (väska) = lyckoväska. Väskorna säljs för hälften av innehållets summa. Det spännande är naturligtvis vad som döljer sig inne i lyckoväskan. En standardsumma är kring 2000 yen. Eller 10500 yen som jag upptäckte utanför yogashalan i går kväll. En stor slant för att köpa "grisen" i säcken.

I varje affär finns rader med fukubukuro utplacerade. Caféet har kafferelaterade tingester, kosmetikaavdelningen plockar ihop läppstift etc, sportaffärer sportar med sina märkesvaror o.s.v. Om det är frågan om kläder hittas storleken placerad utanpå fukubukuron. Ingen ska tjuvkika in i påsarna.

Detta är ett brilliant sätt för affärerna att "göra sig av" förra årets överloppsvaror. Trots det uppfattas lyckopåsen inte som något krimskrams. Japanerna anser sig inte vara religiösa, men desto mera vidskepliga. Såsom min Älskades kollega (doktor i elektrokemi) uttryckte sig: Jag får bara dricka en kaffekopp om dagen för att spåkvinnan har sagt det. I Finland kanske en läkare skulle bringa samma trovärdighet, men knappast en spåkvinna.

Min lyckoväska kom idag från IKEA. Gravad lax och gravlaxsås. Mitt bristande antal av röda blodkroppar skuttar av lycka av kvällens proteindos.